Abbes & Hilmas mamma

Det blev den värsta natten på länge, natten till Lördag. Våran stackars lilla prinsessa fick (som väntat) en hemsk snuva och hög feber. Jag sov inte en enda minut. Hilma sov 5-15 minuter åt gången dom gånger hon somnade och så var hon även vaken 30-90 minuter emellanåt. Hon led verkligen, hon hade säkert ont i halsen eller kroppen.

Idag har det fortsatt, men jag hoppas inte detta blir långvarigt.
Hon fick vara med momma en stund idag medans jag & grabbarna for ner på stan en sväng. Det blev lite tröstshopping iallafall. Ikväll var vi och hade trevligt hos grannarna. Och Abbe fick busa med sina favoritbrudar, så han var nöjd.

Jag vet att man inte borde klaga. Jag är väldigt lyckligt lottad och uppskattar allt jag har. Det finns många som har det mycket mycket värre på olika vis och jag tycker verkligen synd om dom.

Men jag är väldigt öppen & ärlig av mig och måste få ventilera lite emellanåt. På ett vis känns det som att det är bättre än att hålla allting inne och låtsas som att det är bättre än det är.

Ni som inte alls klarar av att man klagar, ni får nog helt enkelt strunta i mig och min blogg. Eller försöka läsa mellan raderna. Men jag hoppas inte att jag bara tråkar ut er.

En ständigt värkande kropp. Dåliga nätter med väldigt lite sömn. Jobbiga dagar med massa grin & gnäll. Detta gör mig så trött. Även på ganska dåligt humör, och det hatar jag!!

Den lilla motivation & tjurighet jag hade är som bortblåst just nu, vilket gör mig så arg. Har redan gått upp cirka 2,5 kg. Orkar inte få nånting gjort hemma (har inte så mycket tid till det heller) vilket gör mig frustrerad.

Nu sitter jag här, med älskade lilla Hilma i famn. Har tappat räkningen på hur många gånger hon vaknat ikväll, men mellan 21 och 22 vaknade hon iallafall 4 gånger. Nu är hon dessutom förkyld stackarn.

Det blir minst sagt en "spännande" natt!

Abbe fick vara hemma från dagmamma idag för han var lite förkyld. Ingen feber och inte det minsta hängig, så han var nog hemma i onödan. Han har varit sitt vanliga aktiva jag och vi tog en promenad på byn på eftermiddagen.

Vi uppvaktade Dana med en blomma på hans nya jobb och sen gick vi en sväng till lekparken. Försökte i princip bara få tiden att gå så det skulle bli kväll nån gång. Så trött och less har jag varit. Nu ska vi se vad denna natt har att erbjuda.

Tur att det snart är helg!

Det har varit en tung dag idag. Min älskade mormor fick äntligen somna in efter massa hemskt lidande den sista tiden. Skönt för hennes skull men samtidigt så fruktansvärt sorgligt.

Har ju växt upp med henne och varit nära henne i 26 år. Och vilken mormor sen! Den kärlek, omtanke och glädje hon gett oss går inte att beskriva. Det kommer kännas väldigt konstigt nu varje gång man åker genom Långsele och hon inte finns kvar där i sin lägenhet på Rosengatan. Jag kan inte riktigt fatta det. Men nu får hon iallafall vara med sin älskade Mocke igen och bara det gör mig alldeles varm inombords, för det var det hon ville.

Mina ögon bränner ordentligt efter nattens dåliga sömn och dagens alla tårar och jag är helt slut. Ska snart gå till sängs här i stugan och jag hoppas verkligen på ett par timmars sömn.

Hade en extremt jobbig natt inatt, sov inte många minuter kändes det som. Idag har jag varit så trött, haft huvudvärk och mått illa. Men vi hade iallafall trevligt besök av Stellan, Elin och barnen som kom på fika och firade Abbe. Han fick roligt lego och fin legoförvaring...

Sedan var det surströmmingspremiär hos svärfar. Jag vågade dock inte äta det då jag ammar. Istället åt jag min första pizza på fyra månader. Den var väldigt god, men nu måste jag försöka vara utan ett tag igen...

I övrigt tänker jag mycket på Hilmas dop, som ännu inte är bokat.

Jag tänker hela tiden på min älskade mormor och kan inte hålla tårarna inne.

Funderar på tatueringar (inte så viktigt men tar ändå på hjärnan).

Sover väldigt lite och har en jänta som är mycket mer grinig än nöjd.

Är så trött i skallen av allt och inte på nåt vidare humör.

Kroppen värker lika mycket som vanligt.

Har egentligen massor att göra, men får nästan inget gjort.

Vill kunna träna mera!

Gnäll gnäll gnäll! 

Men det är ju tur att det är helg nu och att jag får vara med min älskade familj.

Abbes födelsedag igår, Theos 2-årsdag idag, Abbes andra kalas imorgon, hans barnkalas på Söndag och mammas födelsedag på Måndag. Det är mycket kalasande nu, men det är ju mest bara roligt. Vi hade en nöjd kille igår som fick massa fina saker och lekte järnet med sina kusiner. 

Bland annat så fick Abbe sin efterlängtade färjestad-dress av sin momma, moffan och gammelmommo. Den är så snygg så jag tror nästan jag måste köpa en likadan...?

Äntligen fick Abbe öppna paket i morse, och nöjd blev han. En alfons-bok, alla turtles-gubbar, massa kläder, turtles-lego, hockey-gubbar och pippi-peruk. Resten får han vänta med tills pappa Tommy kommer hem från jobbet. Vilket han tjatar om redan nu.

Och "när kommer gästerna mamma" har också hunnit frågats ett par gånger. Det är nog tur att han ska till dagmamma sen och leka med barnen en stund. Annars skulle vi nog bli tokiga båda två.

Men som sagt, söt så det räcker och blir över...

Då låg jag på förlossningen, inne på det tredje dygnet efter vattenavgång och kämpade för fullt. En väldigt jobbig förlossning som jag helst inte vill tänka så mycket på.

Tur att allt gick bra till slut och nu har vi en förväntansfull pojke här hemma som klockan 00:46 blir 5 år.

Älskade Abbe! Lika aktiv som han alltid varit och med samma hemska humör. Tur att han är söt och att han även kan få en att smälta som smör i solsken emellanåt. Han är ju dessutom världens bästa  storebror!

Idag mätte Hilma 68,5 cm, vägde 7640 gram och följer sin kurva perfekt. Hon är en riktig "medelsvensson" som en läkare sa.

7 månader och 1 vecka gammal och är fortfarande större än mig och mindre än sin bror, då vi var i hennes ålder alltså!

Hilma somnade ganska snabbt på förmiddagen (för ovanlighetens skull), medans hon käkade på mig. Antagligen bara för att vi hade en tid att passa, då vi skulle vara på BVC klockan 10:30. Varför är det alltid så?

Hon hann väl kanske sova högst en kvart innan jag var tvungen att ta upp henne. Jag la henne försiktigt i vagnen och promenerade i hopp om att hon skulle sova en stund till. Men icke!

När vi kom fram var dessutom den som skulle vara före oss väldigt försenad. Så vi fick komma in 20 minuter senare än tänkt. Typiskt, när man väckt upp lillan och stressat för att hinna i tid. Men som sagt, det slår ju aldrig fel...

Måndag och 9 dagar kvar tills det är dags att sätta sig under nålen igen.

Det är inte själva tatuerandet jag är mest nervös över, utan hur det ska gå med min minsta PipLarsson, som ska vara med under tiden. Herregud!

Hoppas att hon är på någorlunda humör iallafall just då. Har inte riktigt bestämt mig för vad det ska bli än heller, spännande!

I Torsdags den 22/8 var det inte bara lillans månadsdag. Utan det innebar även 4 månader utan det som jag i princip levde för förut. Jag ska vara helt ärlig - jag saknar det hela tiden och det är ett rent helvette att vara utan.

Tyvärr så är jag inte en av dom som vänjer sig och blir äcklad av sånt efter ett tag. Men jag luktar och suktar och dreglar och drömmer, tills den dagen då jag kommer kunna unna mig lite igen.

Fast det är inte bara dom godsakerna jag saknar, utan även SNUS! Det första jag kommer köpa när jag slutat amma är en snusdosa!

Ja här hemma slits det nu för fullt i gardinerna, i kläderna som hänger på tork och det sträcks efter prydnader och tv-dosor mm. Från gåstolen alltså, som hon ganska nyss börjat komma fram bättre med. Den vi har är ganska trög.

Känner att den här lilla damen kommer göra oss gråhåriga. Hon är väldigt lik brorsan i sättet. Det bara lyser BUS i ögonen på henne och hon är vildare än vildast. Men som tur är så är hon även sötare än sötast!