Älskade mommo!
Det har varit en tung dag idag. Min älskade mormor fick äntligen somna in efter massa hemskt lidande den sista tiden. Skönt för hennes skull men samtidigt så fruktansvärt sorgligt.
Har ju växt upp med henne och varit nära henne i 26 år. Och vilken mormor sen! Den kärlek, omtanke och glädje hon gett oss går inte att beskriva. Det kommer kännas väldigt konstigt nu varje gång man åker genom Långsele och hon inte finns kvar där i sin lägenhet på Rosengatan. Jag kan inte riktigt fatta det. Men nu får hon iallafall vara med sin älskade Mocke igen och bara det gör mig alldeles varm inombords, för det var det hon ville.
Mina ögon bränner ordentligt efter nattens dåliga sömn och dagens alla tårar och jag är helt slut. Ska snart gå till sängs här i stugan och jag hoppas verkligen på ett par timmars sömn.
