En VAB-dag
Efter två veckor på jobbet blev det dags för min första VAB-dag med Hilma. Hon har inte varit kry sen i fredags. Feber, snorig (mer än vanligt) och en jobbig hosta. Så det är alvedon, nässpray och bisolvon som gäller inför kvällen, även laktulosen förstås.
Dagen började med sovmorgon till klockan 7. Sedan har vi tittat på Lotta på Bråkmakargatan, som just nu är Hilmas favorit - det enda som gör att hon kan sitta stilla & nöjd i soffan i mer än en minut. Till och med en halvtimme! Har aldrig varit med om nåt liknande.
Igår kväll slutade det än en gång med att Abbe fick lägga sig i våran säng och somnade efter klockan 22. Så det var en väldigt trött kille jag fick väcka i morse. Ikväll satt jag hos honom tills han somnade i sin säng, vilket blev efter halv tio. Han verkar ha blivit rädd, tråkigt nog. För det har klatrat mycket nu efter den där händelsen. Våran älskade stackars pojke!
När båda barnen äntligen sov hade jag mys med Kajsa & Emilie resten av den korta kvällen. Ost & kex, tända ljus, tv-program och massa surr. Alltid lika trevligt!
Dagen började med sovmorgon till klockan 7. Sedan har vi tittat på Lotta på Bråkmakargatan, som just nu är Hilmas favorit - det enda som gör att hon kan sitta stilla & nöjd i soffan i mer än en minut. Till och med en halvtimme! Har aldrig varit med om nåt liknande.
Igår kväll slutade det än en gång med att Abbe fick lägga sig i våran säng och somnade efter klockan 22. Så det var en väldigt trött kille jag fick väcka i morse. Ikväll satt jag hos honom tills han somnade i sin säng, vilket blev efter halv tio. Han verkar ha blivit rädd, tråkigt nog. För det har klatrat mycket nu efter den där händelsen. Våran älskade stackars pojke!
När båda barnen äntligen sov hade jag mys med Kajsa & Emilie resten av den korta kvällen. Ost & kex, tända ljus, tv-program och massa surr. Alltid lika trevligt!
Det okända
Jag vet att många inte tror på sånt här utan mest tycker att det är fjantigt. Men jag är ganska övertygad om att det "spökar" här hemma, inte bara jag som märkt det. Bland annat så har det ett par gånger varit "någon" som gått eller sprungit uppe på övervåningen sent på kvällen eller natten. Det har hörts väldigt väl. Har då gått upp och kollat eftersom Abbe sover där uppe. Men han har legat helt stilla nerbäddad och sovit gott. Sist var bara för någon vecka sedan, när jag även hade vännerna Kajsa & Elina här och Kajsa följde med mig upp direkt. Det var samma sak då! LÄSKIGT!
Ikväll var det till och med snäppet läskigare. Tommy nattade Abbe runt halv nio. Men sedan gick det inte många minuter innan prinsen kom ner, lite otröjen. Och så säger han "det känns som att någon sitter och stryker på mitt täcke och det är inte jag". Vad säger man då? Det slutade iallafall med att han fick lägga sig nere i våran säng med pappa. Stackers pojk! Jag hoppas inte det fortsätter så han blir rädd och får mer problem med sömnen.
Det kanske bara är Albins underbara gammelfarfar Bertil som vill ha lite koll på sitt barnbarnsbarn. Och det har vi såklart inget emot, bara han inte blir rädd att sova uppe i sitt rum!
Åtta år av kärlek
Mitt på dagen på jobbet kom jag helt plötsligt på vad det var för speciellt med dagens datum (den andra oktober), jag & Tommy har varit tillsammans i 8 år! Tiden går verkligen fort när man har roligt, tyckte inte det var längesen jag skrev att det var 7 år. Mycket har vi hunnit med, men går inte in mer på det för då tar detta aldrig slut...
Kan helt ärligt säga att jag inte vet någon pappa som är som honom. Och då var han ändå "bara" 20 år då vårat föräldraliv började. Inte har vi haft det så himla lätt med våra två små heller. Är glad att just han blev min, våran!
När jag kom hem från jobbet blev jag nästan nykär på nytt. Där på köksbordet låg två gulliga lappar, en till mig och en till Abbe. Det som berör mig allra mest är vilken fantastisk pappa han verkligen är. Vilken kärlek han både känner och visar för våra barn. Han är så engagerad, lekfull, snäll, lugn och tålmodig. Bara bäst helt enkelt!
Kan helt ärligt säga att jag inte vet någon pappa som är som honom. Och då var han ändå "bara" 20 år då vårat föräldraliv började. Inte har vi haft det så himla lätt med våra två små heller. Är glad att just han blev min, våran!
Älskar dig!
