Den fjärde dagen
Nytt år och ny start
Min bön blev hörd!
Gårdagens skitdag slutade ännu sämre med fruktansvärda ryggsmärtor. Jag låg i soffan ett par timmar och vågade inte röra mig ur fläcken. Det var en himla tur att barnen sov just då...
Gårdagens bön verkade iallafall bli hörd och som en liten present har det nu minskat lite på vågen. - 24 kg nu ungefär! Har redan massor med lös hud. Hur ska det då vara (om) när jag når mitt mål? Då blir det nog en operation...
En bra start på dagen!
Dagen började före 6. Klockan var nog minst 2 innan vi somnade inatt och lillan vaknar ju som vanligt med jämna mellanrum. Trött var bara förnamnet. Men bestämde mig till slut för en rask morgonpromenad i elljusspåret.
En ganska bra start på dagen om man bortser från den fuktiga luften, blöta skor och miljoner mygg som bet mig i farten. Jag blev less, det fick räcka med 5 km. Väl hemma blev det frukost, kaffe, amning och en dusch...
Mot min egen princip...
Jag har ju varit smått förkyld i en veckas tid. Igår kändes det bättre så jag chansade och for på gymmet. I morse hade jag ont i halsen igen. Och jag är så noga att säga åt andra att dom absolut inte får träna om dom har ont i halsen eller feber. Det är det allra värsta. Men idag gick jag emot min egna princip och for till gymmet ändå, kände mig tvungen eftersom det blivit så lite senaste veckan. Dessutom så gjorde jag personligt rekord på crosstrainern, alltså på 45-minutersturen. 7 km blev det!
ÖVERVIKTIGT !
Svettig och nöjd
4,5 kg
Det känns ganska bra än så länge, förutom att jag tycker att det känns som lite tråkigt liv. Jag vet att jag kanske låter knäpp. Men jag tycker verkligen att det är tråkigt att inte kunna äta vad man vill, ta något gott till kaffet eller äta lite godis till kvällsmyset. Men det är ju så att vara fet eller överviktig. Jag ska försöka kämpa så gott jag bara kan nu. Framför allt att fortsätta promenera och kanske så småningom börja träna. Sedan när man hållit på ett tag så kan man ju få unna sig en pizza någon gång och lite godis på helgen eller så.
Har ju cirka 32 kg till att gå ner (för att få göra en efterlängtad bröstförminskning), så det är en lång väg kvar. Måste ha kämparglöd och självdisciplin, riktigt jävlar anamma! Tur att jag har en underbar familj, världens bästa, som gör mitt liv så bra i övrigt...
Beställde ju en stegräknade för nån vecka sedan, använde den bara ett tag och märkte att jag inte alls var nöjd med den. Antingen så är det en dålig sort för att den är ganska billig, 179 kr. Eller så är det helt enkelt något fel på den. För den har missat en massa steg när jag har varit ute och gått, verkar nästan kunna hänga sig. Har haft kontakt med stegräknare.se via mail nu i 2-3 dagar, väldigt trevligt bemötande har jag fått och bra service. Vi kom fram till att jag skulle byta. Hon skickade en ny till mig idag, sen ska jag skicka tillbaka den andra till dom och så behöver jag bara betala mellanskillnaden såklart. Det blev iallafall en Omron Walkingstyle 3, i färgen svart, för 329 kronor. Jag hade funderat på en sån och hon jag mailade med rekomenderade den starkt och sa att den är väldigt bra. Då är den ju värd det priset tycker jag, får hoppas att det stämmer och att jag blir nöjd.
Uppföljare till storsäljaren Walking Style II i slimmad design och fräscha färger.
Genom det nya aktivitetsläget kan du nu urskilja stegen från en specifik promenad. Precis som föregångaren har den en unik teknologi som gör att du kan hänga stegräknaren runt halsen, lägga den i byx eller jackfickan och faktiskt även ha den i väskan. Förutom att räkna dina steg och hur långt du gått får du även veta hur många kalorier och hur mycket fett du har förbränt. Den har också ett praktiskt 7-dagars minne som gör att du kan gå tillbaka och se dina resultat dag för dag. Den är validerad av finska UKK institutet vilket är ett bevis på dess enorma exakthet och precision.
Funktioner:
Stegräknare
Distansmätare
Kaloriförbrukning
Förbrukad Fettvolym
Aktivitetsläge
7-dagars Minne
Klocka
Säkerhetssnodd och halsrem medföljer!
Garanti: 2 år
Batteri: CR2032 (ingår)
Mått: 36x69x11 mm
Vikt: 19 g
Alli
Jag väntar ju som sagt på att bli kallad till läkaren här på vårdcentralen, för att ta prover och få recept på en medicin som ska hjälpa min viktminskning. Men eftersom jag inte blivit kallad än och vet inte när det kommer att ske, så köpte jag Alli på apoteket igår. Mamma träffade min ortoped på jobbet härom dagen och då sa hon att jag kunde börja med dom så länge. Som en början tills jag får dom rätta pillren. Men fan vad dyra dom är! Cirka 350 kronor för 42 tabletter och så ska man ta 3 stycken om dagen, ett vid varje måltid. Det är såklart värt det om dom fungerar, men ändå... Jag började ta dom idag, första pillret i morse. Jag känner redan att en av de vanliga biverkningarna stämmer - att man blir gasig. Fy bubblan vad det bubblar och magen är alldeles uppsvälld. Man blir nästan lite orolig när man läser om dom vanliga biverkningarna - magsmärtor, oljig och lös avföring, plötslig avföring och gaser bland annat - visst låter det trevligt? Haha, hoppas jag slipper få mer än nödvändigt!
Annars går det faktiskt väldigt bra än så länge, har ju bara hållit på i 1,5 vecka men ändå. Det är lätt att få återfall ganska tidigt, enligt mina egna erfarenheter. Och jag tror att början är svårast, men jag har aldrig varit så här "duktig" förut. Jag känner ju ett sug hela tiden efter nånting sött, eller det mesta i godisväg faktiskt. Jag har ätit lite naturgodis i form av yougurt-nötter, så det har jag syndat lite med. Men det är ju bättre än godis och fikabröd iallafall.
Igår tränade jag inget på crossen, för jag var sjukt trött och hade huvudvärk hela dagen så jag kände inte att jag pallade. Annars har jag kört den varje dag, även om det inte är så lång tid. Ikväll körde jag 5 minuter x 2, och jag blir helt jävla slut. Kan man blir mer otränad? Jag kanske borde få ett diplom och vara med i Guiness? "Kvinnan med världens sämsta kondition". Jag hoppas att det kommer gå bättre och bättre med tiden och att jag kommer klara lite mer så småningom.
Jag har en fruktansvärd träningsvärk, men inte i kroppen utan i käkarna pga allt tuggande av tuggummi. Jag tuggar tuggummi hela dagarna nu, så det är inte så konstigt...
Härligt
Jag tror nog att det är många som förstår mig, när jag säger att det är fruktansvärt svårt att ta tag i och framför allt att klara det. Jag har jättedåligt självförtroende, har alltid haft men ännu mer nu senaste åren då jag blivit större. Jag har dålig självdisciplin och motivation. Dessutom är jag en sån som "tröstäter", om man kan kalla det så?
Sedan så kan jag ju även passa på att berätta att jag gått upp väldigt mycket i vikt sen min "olycka" 2006. Då jag fick fraktur i ryggen. Har inte rört på mig så mycket sedan dess. Varit sjukskriven, mest suttit hemma och... ja, ätit! Sitter fortfarande mycket hemma, har fortfarande väldigt mycket värk, ibland lite deprimerande tankar och gillar fortfarande att äta.
Detta får bli mitt svar på kommentaren. Jag har ingen annan än mig själv att skylla och det vet jag. Men det är tufft! Och jag måste väl få skriva om detta och sucka hur mycket jag vill? Det är ju min blogg! Sen så tycker jag inte att det var någon vidare bra kommentar och jag fullkomligt hatar när dom är anonyma!
Om det vore så enkelt så skulle det ju inte finnas så mycket fetma här i världen?
Tack för mig!
