Räddad Måndag!
Gårdagen var otroligt bra, för att vara hemma hos oss. Jag var rent av lycklig när jag slog upp ögonen igår morse klockan 6, när jag väcktes av Albin. Han låg inte bredvid mig, vart var han? Såg jag fel på klockan? Jag fattade ingenting. Men gick in på hans rum där han stod i sin säng, nyvaken och ganska glad. Han hade alltså sovit i sin egen säng den natten, vilket inte har hänt på över 6 månader. Så underbart! Den dagen var räddad, för detta levde jag på hela dagen. Jag fick lite hopp, tänkte att om vi har tur så kanske det börjar bli bättre och fortsätter så här.
Albin får såklart gärna komma in till oss tidigt på morgonen eller om han skulle ha något problem på natten eller så. Men nu får jag springa in och ut mellan vårat rum och hans, för att få honom att somna om dom gånger han vaknar. För jag märkte vad otroligt skönt det var att sova en natt utan att ha någon emellan sig. Missförstå mig rätt nu? Det är såklart jättemysigt också. Men jag sover inte bra på natten, vågar knappt röra mig när man har en liten knatte som snurrar och bökar. Dessutom så är det lite trist då han oftast kommer in till våran säng mellan 21.30 och 22-30, då måste man alltid vara redo vid nio för att springa och lägga sig med honom. Ja, nu blev det mycket babbel. Det är jag ju duktig på!
Jag vill verkligen att han ska sova i sin egen säng i sitt egna rum, som han alltid gjorde förut. På den tiden så vaknade han oftast minst en gång i timmen hela nätterna istället, till slut vägrade han somna om och då började vi ta in han till oss. Då märkte vi att han sov mycket bättre. Så det har fortsatt och både varit för hans och våran skull, man blev ju så trött när man aldrig fick sova. Sedan har det väl blivit en vana och trygghet för honom. Men nu ska jag ge mig fan på detta och försöka, för jag tror att alla vinner på det i längden, om det fungerar vill säga. Jaja, ni får väl bara önska mig lycka till! :)
Albin myser med mormor på nyårsafton ♥
