Abbes & Hilmas mamma

Just nu sitter jag här lite småtrött och funderar på att göra kväll snart.
I morse ringde jag till barnmottagningen i stan, mamma tyckte att jag skulle höra med dom vad dom tyckte om Albin haltande. Om jag skulle kolla upp det på en gång eller om jag skulle avvakta lite till. Hon jag pratade med lät faktiskt ganska orolig när jag berättade om det hela. Men eftersom han inte hade/har någon feber så är det iallafall ingen inflammation. Men hon tyckte ändå att vi skulle ringa VC om en läkartid och kolla, för säkerhets skull. Sagt och gjort så ringde jag och fick tid klockan 13. Albin låg och sov, somnade tidigare än han brukar idag. Jag tror att han blir ännu tröttare än vanligt med detta haltande och eftersom det antagligen gör lite ont. Jag låg mest i soffan och slappade framför teven. Efter en timme och en kvart vaknade prinsen, då var jag så döendes trött! Jag hämtade honom, la ner honom i soffan bredvid mig och han somnade om nästan direkt, som han inte heller brukar göra. Efter en liten stund somnade jag också och vi vaknade vid 12! Herregud, jag som hade tänkt bada Albin och så skulle han få lunch och jag skulle göra mig i ordning. Hade bestämt med Elin att hon skulle hämta oss eftersom Tommy hade bilen på jobbet, men när jag vaknade och tittade på mobilen så hade hon skickat sms där det stod att hon kanske inte skulle hinna hämta oss. Snacka om att stressa! Gjorde mig i ordning, eller ja, bytte om. Klädde på Albin allt som behövdes och packade det som skulle med. Tog vagnen och började gå. Sedan ringde Elin, till min lycka, när vi hade gått en bit och sa att hon var klar och kunde plocka upp oss. Tur det! Och så fick hon följa med till läkaren, skönt att ha någon med sig, gillar inte att vara själv på sånt där ibland. Det började med att dom tog en sänka, stick i fingret. Och gud så duktig Albin var, inte ett pip! Jag tror han har blivit ganska van under sitt första år i livet. Sänkan var bra! Så det var ingen inflammation eller den så kallade "Höftsnuvan". Då fick läkaren titta på honom när han gick, sedan böjde han, snurrade och tryckte med Albin stackars små ben, som jag hörde att det knastrade ifrån. Sedan var det klart, jag tror inte att det tog mer än 1 minut? Han sa att det inte var något fel och att Albin inte protesterade nånting och "han kan ju gå bra, han belastar ju båda benen bra tycker jag". Jag fick ju bara säga precis vad jag könde och tyckte. Han hade precis sovit i 2½ timme, som han nästan aldrig gör, åkt vagn och bil så han hade ju inte gått nånting på cirka 3 timmar. Man ser det ju som mest ju mer han har gått. Och jag sa att han blir väldigt svag emellanåt, ramlar mycket och kan gnälla ibland som att det beror på benet. Men han sa att han antagligen måste ha ramlat och gjort sig illa, och det kan han ju ha gjort. Jag tyckte bara att han var lite nonchalant just idag, den här läkaren. Det kändes som om han hade bråttom och inte hade tid, som att han tyckte att jag var en nojig mamma. Men det är jag inte! Jag brukar inte oroa mig en massa i onödan och jag var inte orolig nu heller. Men jag gillar inte när man är nonchalant, man ska ta saker på allvar! Sedan var det ju typiskt att Albin skulle pinna på mycket bättre där än han gjorde hemma på morgonen, för i morse var det verkligen värst hittills av dessa tre dygn. Även senare på eftermiddagen var det ganska rejält. Ja, jag hoppas verkligen att detta går över snart, för han har det inte roligt min prins. Och går det inte över så måste vi åka till stan och kolla upp det. Han kan ju inte ska ha så här hur länge som helst.
Nu blev ju detta lång, tjatigt och tråkigt, jag vet! Så jag ska nog avsluta inlägget här. Men nu vet ni om lite som hände idag iallafall, och hur det ligger till...