Abbes & Hilmas mamma

Idag var vi som sagt till barnläkaren med Albin, och det gick bra. Tyvärr kom man hem utan att vara klokare än innan. Jag hade ju helst velat få något svar, att något var "fel", så att man kunde fixa det. Dom kände igenom kroppen, reflexer, kollade öronen, hjärtat och sån rutinkontroll. Sedan fick han göra ett pricktest mot mjölk, ägg, fisk och katt och det var inget som visade utslag. Både skönt och inte på samma gång. Det är bara gluten som vi inte kollade idag och det var för att läkaren tyckte att vi skulle ge Albin mer glutenprodukter nu i 2-3 veckor och sedan ta prov. För att om man inte äter så mycket av den varan så kan testet visa negativt bara därför, och det vill man ju inte. Så nu får vi göra det! Sedan trodde jag att det skulle bli prat om ett ultraljud eftersom han hade nämnt det till mamma, men han sa inget om det. Och jag glömde helt bort det när vi var där.
Iallafall angående Albin så är det nog bara så att han har en fruktansvärt känslig och dålig mage efter allt han varit med om, alla medicinkurer osv. Och läkaren sa att det kan ta minst 1,5 år innan det blir bättre och rättar till sig. Så det är bara att vänta och hoppas!

Till det lite lustiga - läkaren ville prata "allvar" med mig när allt med Albin var klart. Så jag fick komma in till honom sedan, medan Albin fick leka med sin mormor. Han började prata om hur jobbigt det måste varit/vara för mig och att han såg det på mig. Först med min skada, ganska jobbig graviditet, även förlossningen och sedan haft det så här sedan vecka 1 och dessutom är första barnet. Att jag nog inte har återhämtat mig nånting än, vilket han nog har rätt i. Jag känner ju det också, och mycket har kommit efter. Man känner sig som en 90-åring med värk  och känner sig inte tillräcklig. Har inte nog med ork och energi. Riktigt gullig läkare, en liten mörkhyad gubbe med ganska grått hår som verkar väldigt omtänksam. Han ville väldigt gärna att jag skulle börja gå hos en kurator, för han sa att det kan vara bra att ha någon vuxen och proffesionell. Även om man kan prata med sin mamma, sin sambo och sina vänner, så kan det ändå vara bra att få gå till någon ensam, sätta sig ner och prata om allt, vad man vill. Kändes väldigt knepigt med hans förslag och "vädjan" måste jag säga, jag har ju aldrig gått till någon kurator. Men vem vet, det kanske kan vara bra? Ja, det tåls att fundera på iallafall!

Ja, detta var väl det mesta om våran dag. Nu måste jag gå, plikten kallar! Albin bökar som fasen, verkar ha jobbigt i magen så nu ligger han vaken i min säng och gnäller. Mamma är där just nu, jag värmer en flaska.
Kanske återkommer imorgon, godnatt!