Abbes & Hilmas mamma

Idag har det varit en lång dag, en bra dag och det har hänt mycket. Det började med en vanligt natt och morgon. Sedan gjorde jag och Albin oss i ordning och medan mamma gjorde sig i ordning så jag jag & Albin ut och gungade. Han riktigt älskade det, tyckte att det var jättekul. Och då tycker såklart jag också att det är kul. Mitt lilla hjärta, hur kan det komma sig att man kan älska en person mer och mer för varje dag som går? Det är fascinerande!

Sedan åkte vi ner på stan, mamma gjorde något ärende på banken. Jag gick på "Skattkistan" en sväng där jag bara köpte ett litet gulligt Nalle puh pussel i form av klossar i 9 delar.
Sen gick vi vidare till Hälsokost, där jag fick en tablettkur av mamma. Det är en sådan som renar kroppen från slaggprodukter och jag vet att den är bra. Har använt den förut. Det är ju en bra start när man ska gå ner i vikt. Kuren är på 20 dagar och under den tiden får man inte äta socker eller rött kött till exempel. Jag ska börja på Måndag, det kommer bli tufft men nyttigt och bra för mig.

Albin åkte såklart vagn och vi gick & gick för att få honom att somna. Det tog en himla tid, han var sjukt trött. Men jag har ju en "tjurig" liten son som gör allt för att hålla sig vaken, han tvingar sig själv att ha ögonen öppna. Men när han till slut slappnade av och blundade så somnade han direkt. Då gick vi in på kinarestaurangen och åt god mat. Han vaknade just när vi ätit upp, så det blev en liten powernap.

Efter maten så ringde jag Ida och bestämde träff. Så min kära mor åkte hem. Jag & Albin åkte till Ida & Noah där vi hade en väldigt trevlig stund. Vi vuxna drack kaffe & surrade och pojkarna lekte en massa. Dom var så otroligt söta och jag tog många fina bilder.
Sedan helt plötsligt gjorde Albin mig chockad, glad och stolt. Han satt med mig på golvet, då han helt plötsligt tar tag i gåstolen och reser sig upp till stående, helt själv! Herregud vad allt går fort, jag blev verkligen chockad, men som sagt väldigt glad och stolt. Fick nästan tårar i ögonen när jag berättade det för hans pappa senare när vi kom hem. Han blev såklart lika glad och stolt han med. Våran duktiga kille! Men tack Ida och Noah för en väldigt trevlig stund, ska vi självklart göra om snart.