Abbes & Hilmas mamma

Fy, vad Albin var arg ikväll när vi skulle sova ner honom. Fast ändå go och glad emellanåt, när man satte honom i sit knä. Men inte när man lade honom i famnen och vaggade eller la ner honom i sin säng. Nej då skrek han som en stucken gris. Ville inte alls sova, det var helt omöjligt. Två gånger satt jag & Tommy i vardagsrummet och lät honom skrika en stund, ibland måste man ju trots att man inte vill. Men det knepiga med Albin är att han verkligen aldrig ger sig, blir bara värre och värre. Han blir inte tröttare heller utan får bara ont i halsen (som det låter) och jobbiga problem med andningen. Så man kan inte vänta så länge.

Tommy höll på ett bra tag, eftersom han orkar stå och hålla lite längre än mig med in rygg. Men strax före halv tio var han tvungen att lägga sig så att han får sova lite. Han ska ju upp halv fyra och jobba. Jag tog över och höll på i cirka 15 minuter. Då somnade han, men vilken pers. Det tog ungefär 1 timme och 20 minuter sammanlagt att få honom att somna. Jag förstår inte alls vad som var fel, men nånting var det. För han var ju jättetrött och riktigt sådär länge brukar han inte hålla på.

Men men, jag är väldigt glad att han somnade iallafall, svettig som jag var. Ryggen och nacken som värker. Jag tog en Tradolan tidigare, som inte hjälper ett skvatt. Jag blir galen av att inget smärtstillande biter på mig!
Så nu sitter jag här, vill egentligen bara gråta över en massa saker. Men tar en snus, en klunk vatten och föröker hålla humöret på någorlunda nivå. Ska tävla lite tror jag, men sen måste jag i säng. Det är ju som vanligt imorgon också. Får se hur det går med bloggandet imorgon bitti.
Och så ska ju jag och Albin som sagt till Sollefteå, på sjukhuset. Håll tummarna!

Det har tyvärr inte blivit några bilder tagna idag heller. Vet inte alls vad jag håller på med. Jag som tycker att bloggen är så tråkig utan bilder. Ska försöka ta imorgon...