Abbes & Hilmas mamma

I eftermiddag och ikväll har det inte varit roligt att vara Albin Larsson. Usch så besvärligt han har haft. Och jag kan ju inte sätta ord på vad som är fel. Men jag hoppas för mitt liv att det går över. Det beror som sagt antagligen på antibiotikan han får, och isåfall kommer det att vara i minst 8 dagar till, och det känns som en evighet. Eftersom en sån här dag känns som en vecka. Och det är så synd om honom, och det är snudd på att man inte orkar.
Ingenting har fungerat. Han har knappt kunnat sova. När han har varit vaken så har han gapat för full hals. Han har inte bara velat vara i ens famn utan man har varit tvungen att vanka omkring. Det blir ju hela kroppen trött av.
Men nog om det...

Albin är nyss nedlagd i sin säng efter att hans mormor gett honom mat. Jag har suttit framför denna dumburk.
Imorgon är det återbesök på barnmottagningen för att träffa läkaren igen. Då tas det nytt CRP på Abbe. Vi får också veta provsvaret på blododlingen och urinodlingen. Får hoppas på bra resultat. Om allting är bra så åker vi nog hem till Ramsele när Tommy slutat skolan.

Efter sjukhusbesöket så åker jag, Albin och mamma ner på stan. Vi tänkte ta en kina-lunch, om Albin tillåter vill säga. Går nog även runt och kikar litegrann. Kanske att det blir någon pryl inhandlad också. Man vet aldrig.
Det blir nog skönt för Albin att få åka lite vagn, han som inte varit ute nånting eller åkt någon vagn på nästan en vecka.

Nu ska jag borsta tänderna och prova på den här sömnen, som är så viktig och skön men svår att uppnå.
GOD NATT!