Abbes & Hilmas mamma

Morgonen har jag ju redan berättat om.
Vi blev till slut tvungna att väcka vårat lilla hjärta som sov så gott. För att han skulle få i sig lite ersättning innan vi for ner på stan. Vi hade nog lite tid som det var. Väl nere på stan så gick vi först på Allsport en sväng där jag kikade på vagnarna. Men vi hade så bråttom så jag kunde inte ödsla tid på det. Tänkte att det var viktigare att hitta några dopkläder.
Så vi gick på Kappahl, där vi hittade två fina tröjor åt Tommy på rea, för 79 kronor styck. Som hittat! Så han ska nog ha på sig en utav dom. Och där då, på herravdelningen, så står jag och pratar med Tommy och säger vilken tröja som han skulle ha. Sedan kommer det en äldre man förbi. Stannar vid oss och mumlar lite, vi hörde inte vad han sa. Så han fick upprepa. Vad tror ni att han sa? - : "Lyssna på storasyster nu". Så sa han!!! Vad är detta? Där står jag, med min sambo och våran gemensamma son. Och så tror han att jag är Tommys storasyster? Och då sa Tommy att det åtminstone går framåt. Förra veckan var jag ju trots allt hans mamma. Haha, ja vad ska man säga? Vart ska det sluta?

Betalade dom där tröjorna och gick sedan ner på den förbannade damavdelningen. Jag blir lika less varje gång jag ska ha nånting. Vi har ju bara Lindex och Kappahl att välja på i denna lilla stad. Så man får ju gått leta sig gråhårig. Underkläder, javisst om man har "normala" bröst. Men kläder, nä inget vidare utbud! Visst kan det finnas några enstaka plagg som ser okej ut, men inte till mig som är en storlek XL. Nästan hela lagret ser ju tamejfan tantigt ut. Jag hittade 1 eller 2 plagg som jag kunde tänka mig, men nej då fanns inte storleken. Till slut fick jag ju nöja mig med en topp ändå, för jag hade inte tid att leta. Hade kikat en sväng på Lindex också, utan resultat. Där finns ju lite mer fint, men som sagt, inte till mig. Har ju både stor kropp och bautastora bröst, så det är inte lätt. Önskar att dom kunde ha en affär fylld med kläder för lite större personer. Men som ändå kunde passa åldern och inte se tantigt ut, eller se ut som tältvarning. Men fick iallafall med mig en överdel hem. Nu är bara den stora frågan vad jag ska ha på mig nertill.

Bråttom bråttom från stan och upp till sjukhuset där vi hade tid kl. 12.30. Vi blev 1 minut försenade, men det gjorde ingenting. Där fick Albin flaskan igen, det som var kvar eftersom han bara åt hälften innan vi for hemifrån. Sedan fick han ligga naken på en brits där jag gjorde allt jag kunde för att distrahera och uppmuntra honom. Lekte med leksaker, höll fast tutten, höll i hans hand och sjöng för honom. Han grät och skrek såklart. Men inget värre än vi inte varit med om förr. Kändes hemskt bara att man inte kunde ta upp honom, eftersom jag vet att det hade blivit bra då. Han låg och skrek så han skakade, blev alldeles röd och svettig. Det tog en stund för att han hade urinhålet lite på sidan, lite snett liksom så det var svårt att komma in. Men till slut satt katetern där och så tejpade dom fast. Sen fick han komma upp i sin mammas famn och blev glad & nöjd direkt. Då gick vi vidare ner på röntgen, där det var ännu värre. Tog lite tid där. En kvinna höll fast katetern så att den inte skulle åka ut och jag & en annan kvinna fick hjälpas åt med att hålla fast honom. Jag stod såklart uppe vid huvudet. Sjöng, pratade, lekte, strök på honom, höll fast nappen och höll samtidigt fast hela hans överkropp eftersom han inte fick röra sig. Den andra kvinnan höll fast hans ben. Och hon var både chockad och imponerad. Sa flera gånger att "gud vad stark han är". Ja jag vet sa jag, hur tror du det är när vi nattar honom på kvällarna då? Hon skrattade. Till slut var vi klar, då jag var alldeles svettig och skakis. Men det gick iallafall bra. Och läkarn som gjorde det hela sa att det såg bra ut. Men vi får se på provsvaren som antagligen kommer om några dagar. Men vilken lättnad, skönt att det äntligen är gjort. Så himla duktig liten kille jag har, en liten "Karl Alfred".

Just nu ligger båda mina prinsar och sover. Den ene i spjälsängen och den andre här i soffan. Jag har sett på Desperate Housewives som vanligt. Och det var likadant även denna gång, man vill inte att det ska sluta. Så underbar serie på alla sätt och vis. Jag skulle kunna ligga och strecktitta på serien hur länge som helst.
Men ikväll får jag inte sitta uppe för länge. Vill helst försöka ta mig i säng snart. Får se hur det går... Åh nu blev det ett väldigt långt inlägg, som säkert ingen orkar läsa. Men men, jag hade ju helt enkelt mycket att "prata" om och berätta. Hoppas ni har haft en bra Tisdag, iallafall bättre än min?  :)