Det slår ju aldrig fel
Hilma somnade ganska snabbt på förmiddagen (för ovanlighetens skull), medans hon käkade på mig. Antagligen bara för att vi hade en tid att passa, då vi skulle vara på BVC klockan 10:30. Varför är det alltid så?
Hon hann väl kanske sova högst en kvart innan jag var tvungen att ta upp henne. Jag la henne försiktigt i vagnen och promenerade i hopp om att hon skulle sova en stund till. Men icke!
När vi kom fram var dessutom den som skulle vara före oss väldigt försenad. Så vi fick komma in 20 minuter senare än tänkt. Typiskt, när man väckt upp lillan och stressat för att hinna i tid. Men som sagt, det slår ju aldrig fel...
Kommentarer
Trackback