Abbes & Hilmas mamma

I morse blev jag less på Kattis, att hon måste gapa och hålla på så att hon väcker Albin. Jag hade ju ställt klockan på 7.30, både jag och Albin sov gott. Och så väcker den rackarns katten oss före klockan 6. Albin ville såklart inte somna om nånting, det kan han ju nästan aldrig göra när han väl har vaknat och framför allt inte när det är pga katten... Det var bara att stiga upp och göra morgon. Trött som ett lik var jag, men det blev bättre när man kom ut till bilen och åkte iväg. Kom till dagmamman efter klockan 9, Albin gick in och började leka direkt. Vi blev bjudna på fika idag också. Det var så roligt där så, förutom när vi skulle hem förstås. Klockan var strax före 11, vi var påklädda, jag bar på Albin och gick nerför bron. På något jäkla vis så måste jag ha missat det näst sista steget, så man kan nästan säga att vi flög utför! Jag höll hårt om Albin och lyckades hålla undan honom från backen. Men han blev väldigt rädd, skrek och grinade. Och jag ligger här lite mör i kroppen, ett knä som är svullet, ömt och blöder och en lätt vrickad fot. Aj vilken jäkla vurpa alltså! Men tur i oturen ändå, för det hade ju kunnat gå mycket värre. Vi åkte iallafall hem, såg ut som en lergubbe. Hemma var det ett planerat strömavbrott som och skulle vara mellan kl. 9 och 13. Albin var på otroligt trött så han skulle få flaskan och läggas i säng. Men svårt att värma flaskan med strömavbrott, så jag fick hälla upp diskhon med hetvatten och lägga flaskan i. Det tog en liten stund men gick bra till slut. Han somnade väldigt gott och jag funderar också på att vila, sov trots allt inte så hemskt mycket inatt...