Abbes & Hilmas mamma

Idag har det inte varit sån bra dag för lillgubben och jag vet inte vad det är som stör honom. Men det är bland annat tänderna som jävlas med honom. Helt biter som en galning, helt besatt. Han dregglar och ska ha allt i munnen, sliter åt sig våra fingrar om han får chansen och hugger. Jag tror att denna jobbiga tandutträngning gör honom ännu tröttare än vanligt. Fast han hade sovit en eftermiddagslur på cirka en timme idag, så var han så trött när han skulle äta sin middag att det knappt gick. Jag var lika tjurig som honom och öste på ändå, för han måste ju äta. Men han var så vansinnig, stackarn. Han skrek, kladdade runt maten överallt, stoppade in händerna i munnen hela tiden, spottade ut maten och skrek ännu mera.

Jag fick mina utbrott jag också tyvärr. För jag var skrämmande trött jag också och hade huvudvärk. Jag var nära att somna på soffan, när Tommy plötsligt ropade att han skulle fara till Faxen och städa. Då blev jag ensam kvar med en liten prins som gick runt och gapade i gåstolen. Trötthumör är inte att leka med alltså.
Sedan senare ikväll har han varit lite gladare & väldigt go emellanåt. Han har inte alls velat sova, när Tommy har försökt flera gånger så har han fått vansinnesutbrott varje gång.
Han slocknade nyss, klockan halv elva! Tommy höll honom i famnen och jag sjöng lite. Tro hur natten blir, om han har såna problem? Hoppas att det går hyffsat ändå. Nu behöver han ju verkligen sova när han somnade så sent, han brukar ju oftast lägga sig mellan halv åtta och halv nio annars.

Till något helt annat, så har Albin nyligt lärt sig att vinka. Och han är så otroligt söt! Han gör det inte exakt varje gång, men han kan. Det ord han förstår för tillfället är "lampa" och det har han kunnat ett tag nu. Varje gång man säger lampa så tittar han upp på lampan och ler. Och så vet han "pappa" också. Men ibland missförstår han eftersom pappa och lampa låter så lika varandra. Så då tittar han upp på lampan istället för på pappa ibland. Men jag tycker att han är så duktig. Nu fattas det bara att lära sig att krypa. Men jag tycker inte att det är någon brådska, det får bli när det blir. Ska inte skynda på nånting. Tiden går ju nog så fort som den gör redan...